När moderniseras våra tåg då?

Jag har just läst en liten artikel om Europas och till viss del Kina och Japans tåg. Tågen i dessa länder är nämligen högteknologiska skapelser som fullkomligt rusar fram på rälsen. Tågen är hypermoderna och eftersom ingen bensin krävs så är det ett bättre alternativ ur miljösynpunkt. Jag tycker de här tågen är skitcoola, inte bara hur de ser ut utan också att de verkar kunna erbjuda en bra åkkomfort. Helt enkelt fascinerande maskiner som jag tycker ligger rätt i tiden. Men så tittar jag på Sveriges tågtrafik och det blir ungefär som att jämföra en Ferrari och en....öhh......Fiat? Något sånt.
I alla år som jag kan minnas har Sveriges tåg varit så jäkla skruttiga jämfört med våra europeiska länder. ( Avståndet mellan Tyskland och Sverige är faktiskt inte SÅ stort, men ändå har dem en helt annan utveckling...(!) ) Vi har X2000 som är försenat, SJ krånglar som fan. Vi fick "Regina"-tågen som visserligen är fräschare men inte går de speciellt mkt snabbare än tågen som fanns innan. När i hela friden ska Sverige satsa på tåget? Tåg är ett förbaskat bra sätt att resa; bättre utrymme för benen, man kan installera restaurang/café vilket i sin tur kan bidra till att längre resor kan genomföras ( såklart sovvagnar då också ), tåget kräver inget bränsle som bensin ( vilket ju borde gynnas eftersom samhället eftersträva miljövänlighet...), tåg skumpar inte eller kränger som bussar kan göra.
Jag fattar inte varför Sverige inte kan utveckla detta mer...?

Ångest är min arvedel...

Ekonomi är ett jävla påfund, för det finns väl inget som kan generera mer ångest än pengar och budget etc?! Folk får säga vad dem vill, men JAG skulle iaf slippa en massa ångest om jag vann typ en sån där jackpott på travet...finns ju såna; 67 miljoner i potten och andra vansinnessummor. Tänk att kunna resa vart man vill. Tänk att kunna välja hur man vill bo? Med 67 mille på banken så skulle man LÄTT kunna välja och vraka gällande bostäder. Det skulle skänka mig en jävla massa lugn och ro. ( Och jag VET att allt i livet inte löses med pengar men kom igen, MYCKET hänger på ekonomin....)

Pjuuh...ska nu ringa ett samtal som jag bävar för. Jag tycker den här typen av telefonsamtal är hemska, jag känner mig påflugen och krävande samtidigt som jag vet att är min rätt och att jag har rätten att få detta gjort.

Åt middag för någon timma sedan, håller på att röja i köket. Ska om en stund ut och promenera.

Energi?

Jag känner mig så energilös, svårt att se meningen i det som händer nu och vill bara skita i allting. Jag har lagt ned så mkt tid och energi på att försöka ta mig framåt men jag upplever hela tiden grus i maskineriet, jag tror snart inte att jag orkar mer.

Att hinna!

Har svårt att för att hitta tid att uppdatera här. Varit så mkt. I torsdags var det GBG, hade klockrena resultat. Varje gång jag får det beskedet känns som om man vunnit högsta vinsten i ett lotteri. Dock pratade vi lite om framtiden och tiden då man kommer vänta barn...saker kan ändras då och jag tycker det känns obehagligt men jag försöker också tänka att "ta det den dagen då det händer"...kan ändå inte påverka något nu genom att bara oroa mig och fundera en herrans massa. Försöker verkligen intala mig detta.

Efteråt åt jag mat och gick en sväng i Nordstan och även upp mot Lush. Köpte dock inget, funderar på kanske beställa något senare i höst.

Sedan var det dags för fredag och därmed sista dagen på mitt sommarvik. ...känns inte alls roligt men vad ska man göra :S Läget är som det är. Chefen och kollegorna var iaf urnöjda med mig, fick så mycket beröm och lovord att jag nästan blev lite rörd :) Så jädra synd att med alla jävla besparingar...utan dem hade jag kunnat få jobb säkert. :S Känns iaf kul att ha varit så uppskattad och omtyckt.

Igår fyllde min farmor 90 år och vi hade en festligare middag på en restaurang. Hon blev också glad över mina målningar...fick även höra från flera andra att de var fina :) Så roligt att höra sånt, jag själv är oerhört kritisk till mina målningar men å andra målar jag mycket för att det är roligt. Kvällen avrundades vid 21.00 och vi rörde oss hemåt. Nu idag har jag varit ute på lååång cykelrunda och dessförinnan pysslat en massa här hemma. Nu snart vankas det mat ;)

Life is one hell of a rollercoaster!

Livet är sannerligen upp och ned vill jag lova. Vet inte riktigt vad jag ska känna, samtidigt anser jag att jag verkligen mått dåligt. Varit oerhört stressande alltihop. Samtidigt är jag övertygad om att jag besitter somliga förmågor, det slår sällan fel så att säga...hur jag tänkt eller misstänkt om något!

Vaknade och mådde riktigt uselt idag, febrig och halsen skavde. Blev hemma, har inte gjort nåt förutom att vila typ. Sett en del på tv, ätit middag, osv. Imorrn blir det GBG. Ska åka tåg, då jag hatar att åka buss på ett vis, inte alls samma åkkomfort och utrymme. Har inte bestämt mig angående sjukgymnastbedömningen, vore på ett vis himla smidigt....kunna få exakta rekommendationer vilken träning som passar mig bäst pga mitt CGHD. Får se hur jag gör som sagt, sen hoppas jag på att hinna/orka en sväng på stan också.
Vill så gärna kika in på Lush iaf!

Nej, om jag skulle äntligen få sätta mig och måla...? Tänkt göra två tavlor och ge till farmor på lördag, hon blir 90 år(!). Ska vara restaurangbjudning, har paxat torskrygg som maträtt och Thomas valde fläskfilé :)

Can´t really trust girls.

Jag har svårt att socialisera mig med tjejer och mycket av det grundar sig i en händelse som ägde rum när jag var mellan 15 - 16 år. Det är också i denna veva som jag lärt mig att saker "backfire" ...saker slår tillbaka och det med råge. Jag var komplett idiot som 15-åring när jag ville hämnas på en kille som så grymt dumpat mig ( ja,alltså...sättet han gjorde slut på ) jag och min dåvarande bästis kom nämligen på den geniala idén att låta henne göra så han föll för henne och sedan ville hon mosa honom precis som han gjort med mig. Såklart blir hon istället dödsförälskad och vänder mig helt ryggen. Till saken hörde att vi var som ler och långhalm, vi spenderade oerhört mkt tid ihop, hade gemensamma värderingar och åsikter. Vi hade väl varit jättenära bästa vänner i fyra år när detta hände.

Men det är inte bara denna ironiska och vidriga händelse som gjort att jag har svårt att "connecta" med tjejer. Jag upplevde då och även bland tjejer i dag att det är ett jävla rivaliserande hela tiden. När jag och X var bästa vänner så jämförde killar oss ideligen. X var jättesöt och sådär härligt naturligt snygg medan jag var den utfrysta, som killar gärna slängde glåpord till. Jag var aldrig direkt avundsjuk på X, men jag kände heller aldrig att jag låg på samma nivå som henne. Vi var bästa vänner men stod på varsin planet i Vackra Universumet. Både idag och då kan jag undra vad hon såg hos mig, ....i skolan går hiarki i allt så varför hon valde mitt umgänge framför så många andras var och är fortfarande lite konstigt kan jag känna. Man kan tro att det tog som hårdast var att hon "valde" den kille som betett sig illa mot mig, men det är faktiskt det faktum att hon inte ens kunde ringa eller höra av sig då min mamma dog i cancer som riktigt berörde mig. För det förlåter jag henne aldrig. Det må låta hårt, kallt och kanske fånigt med tanke på vår då unga ålder...men för mig var det oerhört lamt att inte ens kunna lyfta luren och beklaga sorgen.

Men för återigen komma till det här uttrycket om att saker kommer tillbaka, att det finns nån sorts karma.----5 år senare lokaliserade jag henne på en nätsajt. Hon var glad över att "se" mig och ville träffas. Jag avstod, vad sjutton skulle vi prata om? Hon framförde också att hon inte vågat ringa när mamma gick bort, en del människor är ju rädda för att kontakta den anhörige. Jag kan säga att jag å ena hållet förstår henne men å andra hållet inte alls. Jag kan bara inte se över det faktum att hon rätt och slätt struntade i mig då. Men...! 5 år efter var ju detta och hon och killen hade varit ett par hela vägen. Vad tror ni då händer precis när jag o X får kontakt igen? -Jo, han dumpar henne och blir ihop med deras mer eller mindre gemensamma vän!

Allt sedan dess har jag svårt för tjejer. Visst har jag tjejbekanta idag, men jag kan liksom inte släppa in tjejer över min tröskel riktigt. De kan liksom inte komma mig in helt på livet.

Jag hatar söndagar

Jag avskyr fanimig de här dagarna..ända sedan jag var liten, ja,från 10 år kanske så har söndagar bara fyllt mig med bävan, irritation och uttråkning. Varför? Jo, först av helgen är slut, för det andra är det ofta en jävla massa att styra med på söndagar, och för tredje är jag alltid helt slut om söndagarna. Trött alltså. Har iaf inte gjort ett skit idag, alldeles för trött och irriterad. Ska försöka ta mig ut med hunden...får väl se hur det går...

Ska på knytkalas

och jag har just varit och inhandlat vårt käk, thomas ska äta potatissallad med något grillat kött + lite grönsaker till och jag ska äntligen få äta färska räkor ( längtat hela sommaren men inte blivit av ) med vitlöksbröd, aioli och sallad! =) MUMS!! Köpte en bytta glass också, vad är en fest utan efterrätt?

Har fejat och donat halva dagen, dammsugit, skurat golv och hängt tvätt. Kickat igång torktumlaren och strax ska jag skicka en disk i maskinen. På vår parkering står en företagsbil vars företag sysslar med hushållsnära tjänster, som jag begripit det kan det innefatta städ, trädgårdsskötsel, hundvakt och lite annat. Jag skulle ljuga STORT om jag inte medger att jag känner mig jävligt frestad av att anlita något sådant.....så mkt som här finns att göra :S
Så första tiden nästnästa vecka kommer jag inte vara sysslolös....kommer nämligen röja så det ryker här hemma. Även köra iväg skräp, sortera bort massa urvuxa och trasiga kläder etc.

Igår hade jag förresten en intressant diskussion med en arbetskamrat gällande valet i höst och politik. Vi var helt överens, för att samhället ska fungera så måste folk gemensamt bidra. Bland annat så måste vallöften byggas utifrån konsekvensanalyser...om t.e.x ett parti vill höja bensinpriserna så måste man först försöka se vad för konsekvenser sådant kan få. Skulle t.e.x bensinpriset bli helt hutlöst dyrt så skulle en sån som min pappa inte kunna sköta sitt företag. Hur skulle han ha råd att åka till sina kunder utmed kusten och in i obygderna då? Tunnelbana? Buss? Såna finns inte där. O även om det så fanns, skulle han släpa med sig alla rör, verktyg, och annat material då?
Det känns inte speciellt genomtänkt detta, faktiskt.

Stööör mig...

Finns det något mer störande än "mitt-liv-är-så-mycket-stressigare -än-ditt"-syndromet?! Syftar främst på somliga som är föräldrar nu. Alltså, hur svårt kan det vara att begripa att livet blir mkt mer kravfyllt som förälder? Har en smart granne, hon har en son på cirka 4 år respektive en tonårsdotter. Cecilia (grannen alltså ) sa "alltså, skaffar man sig barn så får man räkna med sådant" -EXAKT. Folk som insinuerar att jag inte kan må dåligt, känna mig stressad, var trött och slut pga bristen på barn kan dra åt helvete!!

Rush hour

Tiden fullständigt rusar fram. Nu är det augusti. Sommaren snart förbi..men känner jag svenska klimatet rätt så blir det varmt eller iaf fint ändå fram till september.

Varit en lugn och skön helg. Träffade Maria igår, hon hade med sig systerdottern på 1½ år som var så lugn och söt så ;) Vi fikade på Lejas, gick sedan en snabb lov i affärerna och sedan åkte hem till mig. Väl här fick Maria träffa Tammy för första gången, tyckte hon var jättesöt ;) Tammy uppförde sig exemplariskt mot systerdottern också, var lite rädd att hon skulle skrämma barnet med all sin iver och energi men det gick jättebra!¨

Ska snart ut och promenera en rask sväng med hunden, förutom detta har jag massa tvätt ( som alltid på helgen ) och ska förbereda veckans middagar. Tacopaj var ett bra tag sedan vi åt så en sån får det bli..sedan vet i fan. Funderar på att göra någon slags pastasås med pasta till också.

Känner mig trött och irriterad när jag tänker på närmaste framtiden..massa undersökningar, hjärtat, cellprov och nu verkar ett tandläkarbesök behövas också. Är inte ett dugg rädd för tandläkaren och har aldrig varit heller, jag snarare mer rädd för deras priser. Där kan man tala om skräck verkligen. Hoppas att eländet inte kommer att gå på mer än iaf 1500. Kommer att få stöttning ekonomiskt vilket är jättetacksamt men ändå retligt att det ska dyka upp nu..när vi betalt resan och allt :S TYPISKT !
Får väl se hur det blir...försöker verkligen sköta tänderna. Borstar jättenoga, använder tandtråd och tuggar tuggummin efter maten. Sedan ska jag illa kvickt upprätta tandförsäkring, kommer vara värt varenda öre!

Nej, måste ut med kissnödig och energisk hund nu. Sedan måste man ta tag i alla urtråkiga söndagssysslor.

Vill ha höst...

alltså jag fascineras över att jag _alltid_ när vi går in i augusti längtar efter höst. Inte 15 minusgrader och snöstorm nu, utan lite kyligare dagar, gärna färggranna löv på marken och i träden, mörkare kvällar etc. Den här sommaren har ändå känts helt bortkastad eftersom jag inte njutit ett dugg av den. Visst, lediga helger men antingen har jag varit så himla trött och slö eller också har vi varit så upptagna att helgen bara flugit förbi. Värmen har också kvittat helt, jag har suttit och svettats på ett kontor mellan 8 - 5 varje veckodag..för att sedan gå/cykla hem i kvav sommarvärme...alltså hemma helt genomblöt av svett och hjärnan har känts helt överhettad.

Jag vill nu bara snabbspola fram till ..ja....slutet av september? Det är knappt fyra månader till vår RIKTIGA semester. Gud så skönt det ska bli!!!