Can´t really trust girls.

Jag har svårt att socialisera mig med tjejer och mycket av det grundar sig i en händelse som ägde rum när jag var mellan 15 - 16 år. Det är också i denna veva som jag lärt mig att saker "backfire" ...saker slår tillbaka och det med råge. Jag var komplett idiot som 15-åring när jag ville hämnas på en kille som så grymt dumpat mig ( ja,alltså...sättet han gjorde slut på ) jag och min dåvarande bästis kom nämligen på den geniala idén att låta henne göra så han föll för henne och sedan ville hon mosa honom precis som han gjort med mig. Såklart blir hon istället dödsförälskad och vänder mig helt ryggen. Till saken hörde att vi var som ler och långhalm, vi spenderade oerhört mkt tid ihop, hade gemensamma värderingar och åsikter. Vi hade väl varit jättenära bästa vänner i fyra år när detta hände.

Men det är inte bara denna ironiska och vidriga händelse som gjort att jag har svårt att "connecta" med tjejer. Jag upplevde då och även bland tjejer i dag att det är ett jävla rivaliserande hela tiden. När jag och X var bästa vänner så jämförde killar oss ideligen. X var jättesöt och sådär härligt naturligt snygg medan jag var den utfrysta, som killar gärna slängde glåpord till. Jag var aldrig direkt avundsjuk på X, men jag kände heller aldrig att jag låg på samma nivå som henne. Vi var bästa vänner men stod på varsin planet i Vackra Universumet. Både idag och då kan jag undra vad hon såg hos mig, ....i skolan går hiarki i allt så varför hon valde mitt umgänge framför så många andras var och är fortfarande lite konstigt kan jag känna. Man kan tro att det tog som hårdast var att hon "valde" den kille som betett sig illa mot mig, men det är faktiskt det faktum att hon inte ens kunde ringa eller höra av sig då min mamma dog i cancer som riktigt berörde mig. För det förlåter jag henne aldrig. Det må låta hårt, kallt och kanske fånigt med tanke på vår då unga ålder...men för mig var det oerhört lamt att inte ens kunna lyfta luren och beklaga sorgen.

Men för återigen komma till det här uttrycket om att saker kommer tillbaka, att det finns nån sorts karma.----5 år senare lokaliserade jag henne på en nätsajt. Hon var glad över att "se" mig och ville träffas. Jag avstod, vad sjutton skulle vi prata om? Hon framförde också att hon inte vågat ringa när mamma gick bort, en del människor är ju rädda för att kontakta den anhörige. Jag kan säga att jag å ena hållet förstår henne men å andra hållet inte alls. Jag kan bara inte se över det faktum att hon rätt och slätt struntade i mig då. Men...! 5 år efter var ju detta och hon och killen hade varit ett par hela vägen. Vad tror ni då händer precis när jag o X får kontakt igen? -Jo, han dumpar henne och blir ihop med deras mer eller mindre gemensamma vän!

Allt sedan dess har jag svårt för tjejer. Visst har jag tjejbekanta idag, men jag kan liksom inte släppa in tjejer över min tröskel riktigt. De kan liksom inte komma mig in helt på livet.