Allt går så trögt...

Jodå, än så lever jag. Senaste veckorna har varit sjukligt jobbiga. Vill ju inte outa allt jag genomgår eftersom jag dels mår dåligt över det och dels anser att det är för privat. Kan säga dock att jag är så less på att vänta på mkt i vården. För varje undersökning/moment så ska man vänta. Först vänta på själva undersökningen och sedan vänta på svaret. Jag fattar väl att det är samma för alla men det hjälper inte mig just nu. Jag skiter i om så folk får vänta i flera år ( överdrift...jag vet ! ) för jag är så less på detta. DÖLESS på detta. Kan iaf säga att mitt blodvärde och mitt infektionsvärde ( CRP ) är helt utan anmärkning. De var tydligen helt bra.......känns gott det iaf. Väntar nu på 2 sorts undersökningar. Den ena har jag blivit remitterad till för en månad sedan men eftersom mina symtom och mitt tillstånd inte ( tydligen..??) talar för något allvarligt så är det inte prioriterat vilket gör att det säkerligen kommer ta lång tid innan jag får någon tid. Andra undersökning är mer som ett test och ska göras hemma och lämnas in. Suck...säger jag bara! Det är och har varit så mkt känslor som rusar amok i mig. Oro, rädsla, nervositet, förväntan, förhoppningar. Massor! Ovanpå allt så har den sista tiden också kantats av en jävlig PMS + rejäl mens så jag har varit så himla arg. Tappar tålamodet för minsta lilla och känner mest för att strypa en kattunge eller nåt ( innan någon får panik nu, så NEJ , jag lär aldrig kunna skada ett värnlöst djur...det fattar ni väl?! ) Idag fick jag dessutom se att tydligen sommartid inträtt....? Argh....Fick ställt om alla klockor nu iaf. Jag vet inte när eller om jag ens fortsätter blogga. Det märker ni.