Stöd forskningen!

Oktober är det ju ja! Det innebär extra fokus på bröstcancer, vilket i mina ögon är djävulens påfund. Den har inte bara berövat mig min mamma utan även folks systrar, mostrar, mödrar, fastrar, fruar, flickvänner osv,..

Om man kan avvara en tjuga så stödjer man forskning och därmed kanske vi en vacker äntligen kan besegra detta fanskap till sjukdom. Eller iaf hitta så bra behandling att ingen ska behöva dö i detta elände.

Min mamma dog 2001 i bröstcancer som spridit sig, hon hade cancer på flera ställen i kroppen vilket var fruktansvärt. 2001 hade jag precis avverkat första året på gymnasiet, jag var på väg att bli 17. Det var en hemsk tid, jag har fört dagbok över den tiden och i efterhand är det oerhört märkligt att jag inte hamnade på BUP eller liknande. Filmer som "I taket lyser stjärnorna" är en utmärkt spegling av hur jag mådde och kände mig då. Det är helt surrealistiskt att man som tonåring ska behöva genomgå sådana saker. Dessutom mådde ju alla dåligt, framför allt min mamma fastän hon knappt sa något.

Jag kan blir väldigt arg på folk som menar att man måste släppa tag och inte känna bitterhet osv. URSÄKTA?! Det är väl självklart att jag känner saknad och bitterhet, medan andra runtom mig umgås med deras mammor, anförtror dem saker, åker på middag till dem etc...så kan jag aldrig uppleva sånt. Jag ser det som helt logiskt att jag känner avund och bitterhet över att aldrig kunna umgås med min mamma igen. Det är väl helt naturligt att känna så :(

Vad gäller Rosa Bandet har jag hört så mycket korkat, en blogg jag snubblade över ägdes av en tjej som menade att Rosa Bandet inte gjorde någon skillnad. Resonemanget var löjeväckande, typ att "20 kr är ju inte mycket". EH, nej, men om sådär ett par tusen människor köper bandet så BLIR det mycket pengar i slutändan. Ganska simpel matematik...( o då är jag ändå usel i det ämnet...)

Ju fler som köper , ju mer pengar till forskning. Simple as that!

Så..ut med er och köp bandet. Jag köpte det av flera skäl; dels pga min mammas öde (såklart ) men också det faktum att jag själv är kvinna med ett par bröst och vill verkligen att forskningen ska leda till bra resultat, om jag själv drabbas så hoppas jag då på bästa möjliga behandlingen! Är du man så har du ju kvinnor runt dig, en fru, en dotter, en mamma, en farmor, en mormor ja...osv. Som sagt, finns inga skäl att inte stödja denna forskning!