Ni måste fan skärpa er.

Överallt på nätet o i verkliga livet stöter man på personer som är missnöjda över något, det kan vara ett urkasst jobb, en dålig utbildning, en dålig och taskig partner, dåliga relationer till övriga familjemedlemmar etc...och detta "hör" ju tyvärr till livet MEN vi lever för sjutton i ett I-land med måånga möjligheter att förändra det vi mår dåligt av. Jag har varit så förbannad på så mkt i livet, jag har råkat ut för mkt tragiskt och sorgligt men jag har inte fastnat i offerträsket. Visst har jag varit bitter och arg, tyckt att livet är orättvist ( det tycker jag fortfarande emellanåt ) men, alla, alla kan försöka förändra vår situation. Jag var så in i döden trött på städjobb och att inte ha någon "yrkestitel"...jag var också ointresserad av högskola så det det KY och numera kan jag kalla mig läkarsekreterare. I vår trakt är det inte gott om jobb gällande dessa, men hej, det går att flytta, det går att pendla för en period. Min tanke är att blir det ner igenom landet så rör vi på oss, vilket vi är ense om. Som sagt, då var det ordnat. Jag har haft dålig kontakt med min familj men jag har tagit tag i det och pratat, fått klarhet i saker som jag bara tagit för givet. Idag vet jag bättre, min familj har sina egenheter ( precis som alla andras ) men jag vet att dem innerst inne älskar mig och det är det viktiga! Vad det gäller relationer så umgås jag inte med folk som får mig att må dåligt...varför skulle jag? Människor som gång på gång visar ointresse eller rentav sviker en ska man bara vända ryggen. Kanske är det pga min barndom men mitt motto är "hellre ensam än omgiven av falska personer"....en vän ska ha positiv inverkan, har dem inte det är så dem heller inga vänner. Thats it. Samma gäller egentligen rätt krasst när det kommer till partners också.
O JA , jag vet om att många av dessa problem har psykiska faktorer som gör det mkt svårt att bryta med saker i livet, kan vara ett jobb, en partner, en vän...ja..allting. MEN jag är faktiskt utless på att höra och läsa folks jämrande..för oavsett hur svårt det än är psykiskt så finns det bara en person som kan göra skillnad ...och det är en själv.
Om folk bara visste hur gärna jag velat att någon skulle komma o ge mig ett jobb, ge mig trygghet, ge mig, ge mig.....det hade varit så enkelt. Men så är det inte. Hur hemskt det än må vara så måste man själv ta tag i det.
Vi måste fan skärpa oss, blir man dåligt behandlad på jobbet så måste man iaf FÖRSÖKA ordna det....blir man kasst behandlad av sin partner så måste man även där försöka ordna det.

Ja jag vet i fan vad ni säger, men om inte JAG tar ansvar för mitt liv, vem ska då göra det?

O jajajaj, jag vet om att vissa kanske har så djupa psykiska /fysiska problem så att problemlösning kanske inte är det lättaste...men jag vill iaf tro gott, det vill säga, man kan alltid försöka. O framför allt hellre försöka än bara sitta och älta problemen.