Told you so!

Läste nyss att en kvinna blivit mobbad på sin arbetsplats. Well, jag är inte speciellt förvånad. Ända sedan jag slutade gymnasiet har jag fått erfara att "vuxenvärlden" är så mkt hårdare, falskare. Låter väl oerhört cyniskt men eftersom jag under större delen av grundskolan mobbades så kan jag meddela att det som händer i skolor är inte hälften så vidrigt som hur vuxna uppträder.
Jag är uppfostrad med att alltid respektera och vara hövlig mot folk, okända som kända. Jag har lärt mig att det tillhör god ton att hälsa, tacka för sig osv. Jag hade en oerhört naiv syn på vuxna som barn och tonåring. Jag trodde liksom att vuxna var VUXNA också,, dvs inte var allmänt spydiga, alltid hälsade och visade respekt. Låter väl som en rosafluffig värld och jag hör ju nu hur sjukt det låter. Men..jag var uppfostrad i den tron så att säga. Min upplevelse av vuxna där och då var sådan.

Så tog jag studenten och har djupt ångrat och fått revidera mitt tankesätt. Jag har stött på så mkt sjukt folk i mitt hittills ändå korta arbetsliv. Folk som är otrevliga utan minsta anledning, folk som inte alls kan kommunicera utan tror att man är tankeläsare, folk som inte hälsar, folk som inte ens tittar åt en, folk som ignorerar ens frågor....ja jag kan hålla på såhär länge.
Värst var när jag en morgon hälsade på en medarbetare i fikarummet, hon tittade kort på mig, svarade inte och VÄNDE ned huvudet mot den tidning hon läste. Hur jävla körd får man bli?! Hur svårt är det att kläcka ur sig ett simpelt "hej" ?! Folk får gärna ha åsikter om mig av negativt slag, men jobbar man på samma arbetsplats så tycker jag, tamigfan, att man får skärpa till sig och visa lite hyfs. Jag har miljoner såna här historier. En annan, på samma arbetsplats, hälsade inte heller, en annan kunde prata över huvudet på en.
Självklart "får" man tycka att ens arbetskompis är knepig, tråkig, konstig...men man fryser aldrig ut någon. Där går gränsen. Man samarbetar, man hejjar, och man uppför sig. Hur svårt kan det vara?!