No matter what I do, nothing changes

Var den hemskaste dagen på länge igår. Blev så besviken, kände mig trampad på och framför allt förstod jag inte ett dugg. Är det att vara forcerad genom att först erbjuda sig att vänta utanför rummet och sedan sitta tyst på en stol? Tacka ja till fika? Jag förstår ingenting, absolut inte ett skit...och kan på ett vis ångra nu efteråt att jag inte ifrågasatte det mer. Men skitsam.....blev iaf grymt besviken och ledsen. Var nere hela dagen och fick ytterligare ett dåligt besked på eftermiddagen. Skitdag, skiiitdag. Ska ha möte dels på måndag och dels på torsdag....jag vet inte om jag orkar med torsdagens möte. Funderar på om vi kan träffas nån annanstans, känns inte ett dugg motiverande eller kul alls att gå dit. Vad tjänar mina uppoffringar och ansträngningar till iaf? Det blir ju ändå bara skit...

Ska snart ut och gå en sväng, Thomas hjälper sin syster i hennes nyinsatta kök. Tänkte stanna på vägen och köpa med mig fika. Solsken idag, synd bara att mitt inre känns som ett stort, gapande hål just nu.

Adjö