Ibland undrar jag...

varför jag har valt att ha det såhär? Det grundar sig ju,på ett vis, på ett val jag valt.

Det tog 5 minuter för att få mig på fullständigt uselt humör. Eller nej, skitförbannad snarare. H*n måste veta ALLT. Kan inte låta något vara. Måste ju vara någon psykisk rubbning när man beter sig så. Sedan blir jag jävligt besviken på en annan person. Är det så svårt att ta in att jag vill bli fredad från h***** kroniska nyfikenhet?!

O bäst av "jaa, hoppas det löser sig"....*asg* hahahahhahahahahahahaha, ja, IN MY FUCKING ASS att du bryr dig. Empati, respekt, ödmjukhet är ord som idioten inte ens kan stava till så försöka inbilla mig om att h*n känner hopp för mig är ju så korkat så det blir komiskt. Bara gör sig till åtlöje ju.