Jag följer rättegången mot Alm ganska noga, jag tycker historien är den konstigaste jag läst om. Tyckte Arboga-fallet var märkligt, men detta är ännu mer mystiskt. Jag förstår inte riktigt hur Alm resonerar med sig själv när han nekar till det faktum att vittnen sett honom på bussar, runt om i Sthlm, och den bild som är tagen på honom nekar han också till. Han rapar upp samma kommentar hela tiden "minns inte" eller "vet inte". Det som är så typiskt är ju att han och bara han sitter inne med sanningen. Eftersom det inte finns några mer exakta vittnen, eller någon som kan direkt bestrida hans historia så "behöver" han ju inget minnas. Schürrer gjorde likadant i Arboga-fallet, spelade idiot enligt mig. Bland annat skulle hon varit i staden pga fornlämningar men hon kunde inte berätta vilka, var de hette eller låg. Liksom, sånt borde man rimligen minnas. Hon bortförklarade bilder också.
Jag tror definivt på statistik i såna här i fall, man känner ofta sin mördare. Eller det finns en koppling. Att någon skulle ringt på hemma hos mamman i Arboga och sedan haft ihjäl dem rakt av är ju osannolikt så det skriker om det. Så den här valsen om kidnappning som Alm hävdar tycker jag låter helt sjukt osannolikt men faktiskt ganska smart, eftersom ingen har sett de här kidnapparna, inte hört något, inte sett någon bil, så såklart är det en bra sak att "dra till" med. Enda som är lite "oroande" är ju att han envist vidhåller samma historia med samma detaljer. Vore historien helt fabricerad så borde han ändra sig hela tiden, glömma av saker, detaljer...men det gör han inte. Sedan å andra sidan är det märkligt att han minns kidnappningen så exakt medan allt annat minns han inte.
Ska bli oerhört spännande och se var detta leder.....!
onsdag 31 mars 2010
Hur tänker dem?
Upplagd av Annika kl. 02:29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar