Har varit och hälsat på pappa idag, åt middag där och tog en kortare skogspromenad med Tammy. Så härligt att slippa ha koppel på henne.
Hade länge tänkt begära ut mammas journal, tyckte hennes bortgång blev så hastigt och jag förstod liksom aldrig riktigt vad som exakt hände. Nu när jag läst en jäkla massa latin och pluggat till läk.sekr. så tänkte jag att kommer begripa journalen bättre. Det visade sig då att pappa hade kvar pappersbunten hemma. Jag har nu läst igenom allt och är väl lite omtumlad. Hon var så mycket sjukare än vad vi i familjen visste om. Bara ett kort tag efter att de tagit de där pyttesmå förändringarna så hade metastaser dykt upp. Sedan hade fanskapet bara eskalerat och slutligen orkade inte kroppen mer. Man kan säga att hon var sjuk i princip hela kroppen. Så himla hemskt. Så fruktansvärt att bära en sån svår, galopperande sjukdom själv. På ett vis kan jag förstå om hon inte orkade kännas vid det och prata om det..men å andra sidan förstår jag det inte alls...:(
Det känns ändå lite bättre att ha fått ta del av sjukdomsförloppet nu, jag förstår nu att hennes avslut inte var ett dugg hastigt utan det hade bara varit en tidsfråga när det skulle sluta.
Usch.
Nu måste jag försöka käka något här, blir thé och smörgås. Fick med nybakt bröd av farmor ;) Idag var det förresten såpass många plusgrader att dunjacka kändes för varmt, tänk om jag snart kan plocka fram trench-coaten jag fick i 25-års present....och så min nya halsduk från Steve Madden.....? Ihh.., spring-feeling! =)
lördag 6 mars 2010
Hemkommen
Upplagd av Annika kl. 08:34
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar