Det går trögt nu...

Jag får inte mycket gjort när alla tankar flaxar i huvudet på mig :( Sanningen att säga så är jag livrädd. Ren och skär skräck känner jag samtidigt som det någonstans viskar "ja, ja, JA!" All bävan beror på olika saker. Praktiska saker. Det värsta är att jag inte kan hindra känslan av jag har kastat mig in i något som jag inte riktigt vet var och hur det kan sluta. När jag satt där kände en konstig känsla, det skrek liksom inombords och en del av mig hade nog inte tvekat på att sjappa och det illa kvickt.

Ska jag någon växa ifrån den fullkomligt paniska rädslan för nya saker och upplevelse i livet..? O nej, det är inte "vanlig" rädsla som nog alla känner inför nya saker, rädslan är identisk som den för 9 år sedan. Det kryper, sticker och jagar inombords. Det irrationella är att rädslan är temporär och jag VET vad den beror på, jag vet bara inte hur jag ska hanskas med den...:(