Vackraste skildringen jag sett!!

Har just sett filmen "I taket lyser stjärnorna" och jag blev uppriktigt förvånad, -trodde inte den skulle vara så bra. Jag har nämligen ogillat såna där filmer där unga tjejer kommer upp i tonårsvärlden o ska utforska o ja ni fattar. "Fucking Åmål" avskydde jag..men denna film var helt annorlunda i och med att de valde att skildra hur det är att vara tonåring o ha en cancersjuk mamma. STOR igenkänningsfaktor för min del.....jag kände så väl igen detta med att samtidigt vilja vara hos sin mamma men ändå vilja vara med vänner, försöka få en identitet, bli sedd och omtyckt. Jag minns att jag tyckte det var jobbigt med mammas sjukdom för att det på något vis utmärkte mitt liv (löjligt jag vet...)men jag ville ju vara som "alla andra" och en sjuk mamma passade liksom inte in i den världen. Jag var också knäpptyst när hon blev allt sjukare eftersom jag saknade ord. Ena delen ville bara fly och vara "normal" tonårstjej medan andra delen av mig ville skrika rakt ut och gråta, gråta, gråta.

Jag tycker filmen satte mitt i prick och det var en stor lättnad att se att hon valde att leva , för sin mamma istället att ta sitt eget liv som hon först tänkt. Vet dessutom att filmen fått guldbagge utmärkelse och med all rätt, anser jag.

Jag minns att jag blev arg på alla som gnällde och svor över sina mammor, det gör jag än idag. Ta vara på era mammor och pappor, en dag kan de vara borta.