Usch.

Har haft min första jobbfria dag på ett och ett halvt år. O jag är redan trött på det. Det är för mig en gåta hur somliga kan välja detta? Å joo, jag vet allt flera slackers som väljer att gå hemma så det så...! But I dont get it...hur får man tiden att gå? Visst, jag har väl egentligen massor här hemma att stå i..garderober som ska rensas ur, det behövs dammas i hela lägenheten (DÖTRIST....) och jag har massa, massa papper att gå igenom. Men.....nä, det är roligare och känns framför allt bättre att få tjäna pengar.

Ägnade hela min förmiddag åt att ringa till alla möjliga människor. Nu har hela cirkusen dragit igång igen. Jag har hela dagen haft en sjuk dejá vu-känsla, att jag liksom börjar om där jag en gång varit. Att "allt" slutar där det en gång började..., höll ju på såhär när jag fyllde 20.
Det hela känns faktiskt sinnessjukt. Obehagligt.

Imorrn väntar ytterligare en späckad dag, ska nämligen göra massa ärenden på förmiddagen och även eftermiddagen är ganska så utstakad med planer.

Ja. Jag vet inte. Speechless.