I miss you so much

Mitt liv var förutsägbart då, trist kan tyckas...men jag gillade det. Det kunde liksom inte komma några obehagliga överraskningar. Nu kan däremot allt hända, känns det som iaf :(
Om du bara visste hur sjuk situationen känns, hur bisarrt det är att känna sig halv....but I surrive. Even this time.

Jag kom hem för någon timma sedan, var tvungen att gå vägen förbi tidpunkten och tanka busskortet. Efter det lullade jag runt inne på Åhléns i typ fem minuter innan jag åkte hem. Har hunnit dammsuga men inget mer. Strax börja med middagen. Jag måste beställa den förbannade möbeln ikväll. O skicka de här papprena någon gång. Ibland är jag hopplöst slö. Ganska knäppt att jag kan vara så trött när jag trots allt sover de 8 rekommenderade timmarna....fast jag vaknar väldigt ofta iofs. Lite splittrad sömn och tusentriljoners tankar.

Jag vet inget nu. Jag orkar liksom inte riktigt mer känns det som.